Sparnum · Älginventering

Vad SLU:s rapport om drönarinventering av älg säger

Nästan allt som skrivs om drönarinventering av älg just nu pekar på samma rapport. Den är 43 sidor lång och värd att läsa i sin helhet. Här är vad den prövade, vad den kom fram till och vad den lämnar öppet, med avsnittet angivet vid varje påstående så att ni kan slå upp det själva.

Hofmeester, T.R., Åstbom, D., Andersson, J., Frauendorf, M., Stenbacka, F. & Widemo, F. (2026). Inventering av älg med drönare. Utveckling av metodik för uppskattning av täthet, könskvot och reproduktion. Rapport 2026.2, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå. doi.org/10.54612/a.4mafh3bj8a

Varför rapporten skrevs

Drönarinventering säljs redan, men ingen hade prövat om den ger underlag som håller för förvaltningen. Naturvårdsverket gav därför SLU i uppdrag under 2025 att analysera metoden och föreslå ett kvalitetssäkrat sätt att inventera älg med drönare (§1.1). Uppdraget krävde bland annat täthet, könskvot bland vuxna och kalvar per hondjur, var och en med ett konfidensintervall, och en bedömning av hur osäkerheten beror på hur stor del av marken som inventeras (§1.1).

Tre områden, tre olika frågor

Studien flögs vintern 2026 i tre områden (§2.2):

Det är ett klokt upplägg. Totalinventeringarna i Alster och Fredrika ger ett facit som stickprov kan simuleras mot, och de märkta älgarna ger ett facit för hur många djur drönaren faktiskt ser.

Drönaren såg nästan alla älgar, i rätt väder

Av tolv flygningar mot GPS-märkta älgar var djuren kvar i rutan vid åtta, och alla dessa hittades (§3.3). I Alster fann den automatiska flygningen samma älgar som den manuella i alla femton provytor, och i Fredrika var överensstämmelsen 0,98 (§3.2, §3.3). Rapporten sammanfattar:

”Upptäckningsgraden i denna studie skattades till nära 1, baserat på såväl parallella flygningar över samma område som riktade flygningar i områden med GPS-märkta älgar.” (§4.1)

Villkoret är det viktiga. Resultaten gäller kallt och mulet vinterväder, som ger hög värmekontrast mellan djur och omgivning (§4.1). Under soligare förhållanden har en annan studie rapporterat en upptäckningsgrad kring 0,8 (Mayer m.fl. 2024, refererad i §4.1). Rapporten rekommenderar därför att upptäckningsgraden skattas vid andra förhållanden, till exempel genom att ungefär 25 % av provytorna inventeras vid upprepade tillfällen (§4.1, §5).

Hur stor del av marken som måste flygas

Det här är rapportens mest användbara resultat, och det är värt att läsa noga eftersom två siffror förekommer. I diskussionen står:

”Våra resultat indikerar att en täckningsgrad om cirka 20 % är tillräcklig i områden med måttlig aggregation, medan upp till 50 % av arealen kan behöva inventeras i områden med stark aggregation för att uppnå tillräcklig precision i skattningarna.” (§4.2)

I sammanfattningen och i slutsatserna står i stället cirka 20–30 % (§5). Skillnaden säger något i sig: hur mycket som krävs beror på hur samlat älgarna står, och rapporten säger uttryckligen att det bör bedömas för varje område för sig (§5).

Siffrorna kommer ur simuleringar på totalinventeringarna. I Alster, där älgarna stod samlat, räckte enligt rapporten 20 % av arealen för tätheten, 30 % för könskvoten och 40 % för kalvar per hondjur (§3.2; om 30 % se längre ned). I Fredrika, där de stod ännu mer samlat, krävdes 50–60 % för tätheten (§3.3). Könskvot och kalvar kräver mer, eftersom de bygger på en delmängd av djuren (§4.4).

Precisionen räknas som tillräcklig när konfidensintervallets bredd delad med skattningen är under 1,0, vilket ungefär motsvarar en variationskoefficient under 0,3 (§2.3.3, §4.3). Rapporten påpekar själv att det inte betyder att precisionen räcker i alla förvaltningssituationer, eftersom olika användare har olika krav (§5).

Provytans storlek betyder mindre än den totala täckningsgraden (§4.2). Den styrs mest av att drönaren ska hållas inom synhåll, och provytor större än cirka 50–60 ha är svåra i många skogsmiljöer utan tillstånd för flygning utom synhåll (§4.2). Rapporten föreslår att börja med ett urval om exempelvis 10 % av arealen och räkna fram den täckningsgrad som krävs ur hur ojämnt älgarna visar sig ligga (§4.2).

Tätheterna, och varför de flesta intervallen är breda

Här är rapportens täthetsskattningar, i älgar per 1 000 ha med 95-procentiga konfidensintervall:

Det kan verka motsägelsefullt att intervallen är så breda när drönaren såg nästan alla djur. Rapporten förklarar det rakt: upptäckningsgraden avgör om djuren i provytorna syns, men precisionen avgörs av hur väl provytorna representerar hela området (§4.3). Få observerade älgar och en ojämn fördelning ger breda intervall, och Järnäshalvön och Fredrika inventerades med 16 % respektive 23 % av arealen, i nederkant av eller under vad resultaten senare visade krävs (§4.3).

Stämmer tätheterna med andra metoder? För två av tre områden fanns något att jämföra med (§4.3). I Alster låg viltkamerornas tidigare skattning kring 9 älgar per 1 000 ha. På Järnäshalvön gav viltkameror cirka 6 och spillningsinventering 5 till 10, vilket rapporten bedömer som rimligt givet den låga precisionen. Ingen av jämförelsesiffrorna anges med intervall i rapporten, så jämförelsen är en rimlighetsbedömning och inte ett test.

Rapporten varnar också för att läsa totalinventeringarnas intervall för bokstavligt. De bygger inte på variation mellan stickprov utan på en approximation, och den verkliga precisionen är sannolikt högre (§4.3).

Kön och ålder går att avgöra, men det kostar tid

Med zoomkamera, gärna från flera vinklar, går det att bestämma kön och ålder (§4.4). Det kräver erfarna bedömare, eftersom skillnaderna är små vintertid när tjurarna saknar horn, och rapporten rekommenderar att alltid ta bilder så att bedömningen kan granskas i efterhand (§4.4). På Järnäshalvön kunde bara 42 % av de observerade djuren bestämmas (§3.1), och skillnaden mot Alster tillskrivs främst att bedömarna hade olika trösklar för när en bedömning räknades som säker (§4.4).

Vad drönarföretagen gör i dag

SLU samverkade med flera operatörer och beskriver två huvudspår (§3.4). Det ena är provytor slumpmässigt utlagda med 20–40 % täckningsgrad, flugna manuellt, oftast med ett konfidensintervall och med könskvot och kalvar per hondjur. Det andra är automatiserade heltäckande flygningar där AI identifierar arterna, utan köns- och åldersbestämning. De flesta företag erbjuder heltäckande inventering av mindre områden (§3.4).

Operatörerna själva efterfrågar standardisering, certifiering av piloter och företag och accepterade inventeringsdesigner, eftersom dagens resultat i hög grad beror på vem som flyger (§4.5).

Vad rapporten lämnar öppet

Rapporten är tydlig med sina gränser. Fyra kunskapsluckor pekas ut (§5): fler totalinventeringar i olika landskap för att se hur fördelningen styr täckningsgraden, upptäckningsgrad i halvklart och klart väder, upptäckningsgrad i olika habitat och årstider, framför allt sommar och lövskog, och hur träffsäker AI-baserad räkning i värmebilder är.

Två praktiska gränser återkommer. Vädret: under studien fanns flera veckor då ingen inventering gick att genomföra, och kyla under -15 °C kan påverka vissa drönare (§5). Regelverket: kravet på flygning inom synhåll begränsar metoden, och rapporten rekommenderar Naturvårdsverket att tillsammans med Transportstyrelsen utreda flygning utom synhåll för viltinventering (§5).

Och några saker står inte i rapporten alls. Den anger inga kostnader. Den är inte ett godkännande av drönarinventering som underlag i älgförvaltningen: slutsatsen är att drönare har stor potential som komplement till befintliga metoder (sammanfattningen), och Naturvårdsverket har efteråt sagt att mer underlag behövs innan metoden kan godkännas (Svensk Jakt, 26 augusti 2026).

Vi har räknat om rapporten, och två värden går inte ihop

Vi har byggt rapportens beräkningar och får samma svar på 37 av 39 publicerade värden. De två som inte stämmer påverkar ingen av fältskattningarna ovan, men vi redovisar dem hellre än vi låter dem stå osagda.

Från rapportens grund har vi arbetat vidare på de punkter där den lämnar valet till den som utför inventeringen: täckningsgraden räknas fram för varje område, upptäckningsgraden mäts i stället för att antas, och utlägget prövas innan priset sätts. Läs hur metoden är uppbyggd.

Läs vidare om älginventering

Kontakt

hej@sparnum.com

Har ni läst rapporten annorlunda, eller hittat något vi har missat? Hör av er. Vi vill hellre få det rättat än ha rätt.